Livsmedelsgodkända material – reglerna för porslin, plast och bambu

Uppdaterad 19 augusti 2026

Så regleras plast i kontakt med livsmedel

All plast som ska komma i kontakt med mat regleras av förordning (EU) 10/2011, den så kallade plastförordningen. Bara ämnen som finns med på EU:s positivlista, unionsförteckningen, får användas i plast som möter livsmedel. Varje led i kedjan, från tillverkare till återförsäljare, ska kunna visa en skriftlig förklaring om överensstämmelse (DoC) enligt artikel 15, samt hålla sig inom fastställda migrationsgränser (SML) som anger hur mycket av ett ämne som får vandra in i maten, mätt i milligram per kilo livsmedel.

Kravet gäller lika mycket i handelsledet som hos tillverkaren. Köper du in plastprodukter till köket, till exempel förvaringslådor eller take away-lock, kan det alltså vara du som inköpare som behöver efterfråga dokumentationen, inte bara tillverkaren.

Melamin i porslin – vad är egentligen förbjudet?

Melamin i sig är inte förbjudet. Problemet uppstår när melamin blandas med bambufibrer eller annat organiskt material för att göra "miljövänligt" porslin, en kombination Livsmedelsverket pekar ut som otillåten. Produkter tillverkade av en blandning av till exempel melamin och bambu får inte säljas inom EU, enligt myndighetens egen bedömning.

Risken handlar om att melamin och formaldehyd kan lösas ut ur den typen av blandmaterial, särskilt vid varm eller flytande mat och dryck kring 70 grader eller mer, om produkten används dagligen under lång tid. Livsmedelsverket bedömer den akuta hälsorisken som låg vid enstaka tillfällen, men det ändrar inte att produkten är olaglig att sälja eller använda yrkesmässigt.

Bambu och plast i tallrikar och muggar – var går gränsen?

Ren bambu, utan plastinblandning, är tillåten att tillverka och sälja. Det är kombinationen som är förbjuden. Den rättsliga grunden är artikel 3.2 och artikel 5.1 i plastförordningen (EU) 10/2011: bambufibrer och bambumjöl finns inte med på unionsförteckningen över godkända ämnen, vilket gör blandningen olaglig oavsett hur miljövänlig den marknadsförs som.

Samtidigt är inte alla växtbaserade tillsatser förbjudna. Vissa stärkelser, som majsstärkelse, samt trämjöl, fibrer och malda solrosfröskal med vissa begränsningar finns faktiskt med på listan över godkända ämnen. Skillnaden mellan tillåtet och förbjudet ligger i exakt vilket ämne som blandats in, inte i principen att blanda material med plast över huvud taget.

Praktiskt inköpsråd: fråga alltid leverantören rakt ut om en bambuprodukt innehåller melamin eller annan plastbindning, innan du köper in den till sortimentet. Genomgången av take away-förpackningar går igenom var gränsen mellan bambu, bagass och plast går i praktiken.

Kräver keramik och porslin särskilda intyg?

Ja. Keramik, inklusive porslin, regleras separat och kräver en skriftlig förklaring om överensstämmelse enligt 5 kap. 6–8 §§ LIVSFS 2023:5. Kravet gäller även i återförsäljarledet, inte bara hos tillverkaren, vilket betyder att den som säljer vidare ett parti tallrikar också ska kunna visa upp dokumentationen på begäran.

Utöver själva förklaringen finns gränsvärden för hur mycket bly och kadmium som får lösas ut från glasyren, enligt Rådets direktiv 84/500/EEG. Glasyren, en blandning av kisel och metalloxider som gör godset vattentätt och ger ytans lyster, är den del av porslinet där de här ämnena annars skulle kunna läcka ut. Vill du gå djupare in på vilket porslinsmaterial som passar din verksamhet, finns en genomgång av fältspat, benporslin och stengods att läsa vidare i.

Varför saknar glas och rostfritt stål egna materialregler?

Till skillnad från plast och keramik har varken glas eller metall, till exempel rostfritt stål, någon egen detaljerad EU-förordning. Kontrollwikis fullständiga genomgång av materialtyper nämner ordet glas bara i samband med glasyr på keramik, aldrig som egen materialkategori. Både glas och metall omfattas i stället enbart av ramlagstiftningen, förordning (EG) 1935/2004, samma paraplylag som gäller för alla material i livsmedelskontakt oavsett typ.

Det gör inte materialen mindre säkra. Naturskyddsföreningen rekommenderar ändå glas (utom blyhaltigt kristallglas), porslin och rostfritt stål utan non-stick-beläggning som förstahandsval, med motiveringen att det är de alternativ som antingen har minst risker i sig eller omgärdas av mest reglering, som porslinets DoC-krav. Glas och rostfritt hamnar i den första kategorin: enkla, kemiskt stabila material som sällan ger anledning till oro, även utan en egen detaljförordning.

Så märks material som är godkända för livsmedelskontakt

Godkända produkter märks ofta med symbolen för glas och gaffel, den vanligaste visuella markören för att ett material är avsett för kontakt med livsmedel. Utöver symbolen ska produkten enligt artikel 15 i EG 1935/2004 vara märkt med texten "för kontakt med livsmedel", om det inte redan tydligt framgår av produktens användning, till exempel på en tallrik eller ett bestick.

Spårbarheten är ett eget krav enligt artikel 17 i samma förordning: varje led i kedjan, från materialtillverkare till den som säljer den färdiga produkten, ska kunna identifiera vem man köpt från och vem man sålt till. För dig som köper in porslin, glas eller take away-material till en verksamhet betyder det att en seriös leverantör alltid kan svara på varifrån materialet kommer, inte bara vad det är gjort av.

Materialvalet för själva serveringen hänger ofta ihop med kantinerna maten står i. Genomgången av GN-kantiner visar hur materialvalet skiljer sig mellan polykarbonat, porslin och rostfritt även i den delen av köket.

Vanliga frågor

Reglerna bygger på Livsmedelsverkets frågor och svar om bambu och plast i tallrikar och muggar, Kontrollwikis genomgång av materialtyper och Naturskyddsföreningens faktablad om material i kontakt med livsmedel.

Redo att välja material till din verksamhet? Se restaurangporslin med rätt intyg eller take away-förpackningar utan förbjuden bambublandning.